måndag 9 maj 2016

Jag vill inte jobba på en "vanlig skola"

"Jag vill inte vara en vanlig fröken" sa min vän Linnea när vi föreläste tillsammans om lärmiljöer på SETT. Jag förstår precis vad hon menar, för jag vill inte jobba på en "vanlig skola". Redan nu hör jag protesterna komma, det finns inga "vanliga skolor" osv. Det är förvisso sant, men det finns väldigt många skolor som håller sig innanför normen för det som vi vanligen definierar som skola. Man har klassrum med bänkar i rader, scheman med olika ämnen i korta pass och fasta klasser baserade på ålder och i värsta fall finns också boendesegregation med i bilden (så var det i alla fall när jag gick i skolan). Och för mig är allt det där ointressant, jag vill inte stå ensam i ett fyrkantigt rum och stänga dörren och undervisa fragmentariskt två gånger i veckan om något som inte bildar en helhet för eleverna. Den enkla anledningen är att jag har provat att jobba med skola på ett annat sätt och sett vilka fördelar det har, både för lärare och elever. Jag har jobbat i en fantastisk skola med nytänkande pedagogik, flexibel organisation och innovativa lärmijöer. Att det inte var lätt från början har jag både pratat och skrivit om en massa gånger, så det orkar jag inte gå in på här, men samtidigt är det här min viktigaste lärdom:

När man provar något helt nytt så blir det ofta sämre innan det blir bättre. Att fortsätta göra saker på samma sätt kommer dock fortsätta leda till samma resultat. Vill man ha en förbättring måste man prova att göra något annorlunda. Det kan dock ta tid innan det önskade resultatet kommer, och därför ger många upp innan och missar därmed den potentiella förbättring som förändringen kan leda till. Men om man håller i och håller ut, testar och utvärderar, omprövar och hittar nya lösningar så kommer resultaten. Och då är det inte längre ett alternativ att gå tillbaka till det gamla. 

Därför vill jag inte jobba på en vanlig skola. Heja Glömstaskolan, Skapaskolan och alla andra som vågar utmana normen för vad vi definierar som skola!

Uppdatering: Att bryta normen för vad som definieras som skola betyder inte att strunta i styrdokument, forskning osv. Vi som verkar inom skolan är tjänstemän med ett tydligt uppdrag i läroplanen. Det finns dock olika sätt att göra detta på, läroplanen ger ganska stort utrymme för enskilda skolor och lärare forma en verksamhet som de tror på. Vi är inte alltid överens om vilket sätt som är det bästa, och min erfarenhet säger mig att det kan skilja sig åt mellan elever och elevgrupper vad som funkar bäst. Jag tror också att lärare är professionella nog att analysera och kritiskt granska sin egen praktik och se vad som ger resultat för de elever man har i klassrummet. Och göra ändringar om något inte fungerar som det är tänkt. Jag säger inte heller att mitt sätt är det bästa för alla, men att jag hittade ett sätt som fungerade för mig och mina elever.

OM du ändå vill veta vad vägen hit har handlat om är nästan vartenda inlägg på bloggen en ledtråd, men jag har bland annat pratat och skrivit om det här:

What if the school of tomorrow is already here?

UR: Bortom en dator per elev

You shall speak of thy failure, not just thy success

En lärande organisation att vara stolt över

Håll koll på dina digitala tidsmonster

Ropen skalla, 50-talets skola åter till alla



fredag 29 april 2016

EduSpaces - föreläsning på SETT 2016

På årets SETT-föreläsning hade jag sällskap av två fantastiska lärare; Linnea Sahlin från Slättgårdsskolan och Ingrid Palmqvist från Fjällenskolan som på ett modigt och innovativt sätt tagit sig an lärmiljön i sina klassrum. Vi pratade om skolans miljöer, och hur de behöver förändras i takt med att den pedagogiska praktiken förändras. Vi ser det som självklart att ett lärande i de praktisk-estetiska ämnena kräver andra miljöer än det traditionella klassrummet, men har inte på allvar börjat diskutera vad en digitaliserad undervisning ställer för krav på våra skolors miljöer. För digitaliserad undervisning ställer krav på den pedagogiska praktiken och elever som är vana att kommunicera, producera och interagera digitalt accepterar inte att vara åskådare i klassrummet. De vill vara en aktiv del i att skapa kunskap tillsammans med läraren, förmedlingspedagogik kommer snart inte vara ett alternativ. Därför kommer det traditionella klassrummet snart inte heller vara ett alternativ. Jag har haft förmånen att som lärare utmanas av extremt nytänkande miljöer, men också följa flera andra skolor på vägen som inspirerats av det extremt innovativa, men anpassat och förbättrat för att få det att fungera optimalt. Framförallt handlar det om att hitta de nya strukturerna och inse att en ny miljö kräver ett nytt sätt att tänka och förhålla sig till lärprocessen, för både lärare och elever.

Här hittar du våra slides från föreläsningen:



tisdag 5 april 2016

Håll koll på din digitala tidsmonster!



I dag lämnade Skolverket sitt förslag på nationell strategi för skolans digitalisering till Regeringen. Efterfrågat och efterlängtat av många, med en tydlig ambition att förbättra likvärdigheten kring digitaliseringen av svensk skola. Jag har sedan jag började som lärare 2003 haft förmånen att arbeta på skolor som satsat på IT, och därför haft möjligheten att lära mig på egen hand, begå många misstag men också försökt hitta lösningar och bra vägar framåt. Man kan säga att min "learning curve" har varit konstant. Så fort jag har tyckt mig bemästra något i den digitala världen så har nästa grej kommit och så har det börjat om igen. Med den skillnad att det blivit lättare och lättare med tiden eftersom digital kompetens går att träna upp som allt annat. Nästan som ett språk, ju mer du kan desto lättare att lära ännu mer...

Bildkälla
När jag 2011 började som lärare på en 1-1-skola fick jag den jobbiga insikten att pedagogiskt genomarbetad undervisning i kombination med en kreativ användning av digitala verktyg inte var tillräckligt för att jag skulle vara nöjd med elevernas utveckling. Eleverna var faktiskt väldigt glada och nöjda, men jag tyckte att de digitala tidsmonstren i form av spel, sociala medier och roliga klipp tog mer fokus från elevernas arbete än vad de själva verkade medvetna om. De tyckte att de bara "kollade lite". Idag vet vi att vårt attention-span sjunker som en följd av vårt uppkopplade liv och att vi behöver strategier för att hantera detta. Den som följer skoldebatten har inte kunnat undgå att många (inklusive ministrar) ser att ett förbud mot mobiltelefoner är ett utmärkt sätt att möta detta. Jag och många andra med mig ser istället att vi måste lära eleverna att hantera den digitala världen eftersom de med största sannolikhet (!) kommer att fortsätta vara uppkopplade även när de gått ut skolan.

Så här säger Katarina Lycken Rüter som är undervisningsråd på Skolverket i pressmeddelandet:

– Det tar tid att utveckla strategier på lokal nivå, både för att säkerställa infrastruktur och tillgång till digitala verktyg. Framför allt behövs tid för att utveckla personalens kompetens. Ett viktigt exempel är hur lärarna ska planera och genomföra undervisningen så att digitala hjälpmedel bidrar till elevernas lärande och inte stör och distraherar.

För mig och mina kollegor blev Blixtjakten ett sätt att planera och genomföra undervisningen så att eleverna blev medvetna som sina digitala tidstjuvar och istället kunde fokusera bättre på innehållet i lektionen och vilka förmågor de behövda utveckla. Som jag skrev om i mitt förra blogginlägg har Vinnova nu gett oss finansiering för att börja utveckla en digital variant av Blixtjakten. Den som  är nyfiken på att testa den analoga spelidén i sitt klassrum eller vill veta mer om den digitala utvecklingen är varmt välkommen att höra av sig eller läsa/lyssna mer i länkarna nedan!

http://www.blixtjakten.se/

http://spelifieralarande.se/blixtjakten/

Frida Monsén på TEDx 

Spela för att få bättre fokus i skolan - Tekniksafari (SR)

Den vilda jakten på drivkrafterna (Lärarnas nyheter)

De spelar med barnen (Computer Sweden)

Spel på schemat (UR Skolministeriet)

Skolsnack didaktik om spelifiering 


söndag 14 februari 2016

Nu kör vi: Blixtjakten får bidrag av Vinnova

Få saker är så inspirerande som att få utveckla och förverkliga idéer tillsammans med drivna och kreativa själar. Extra roligt brukar jag tycka att det är när människor från olika branscher och områden möts för att tillsammans vända och vrida på olika saker. Det finns såklart väldigt mycket som vi inom skolans värld kan lära av varandra, men genom att gå utanför min vanliga box får i alla fall jag ofta perspektiv som berikar och utvecklar mig. Ett exempel är Meet up för barnprogrammering som samlade människor från både skola och olika Tech-områden och ett annat att få föreläsa om digital läsning tillsammans med otroligt kunniga forskare som Maria Rasmusson. 

Därför känns det så spännande att Vinnova gett oss 700 000 i bidrag till att utveckla och digitalisera min idé Blixtjakten tillsammans med både forskare som Alva Appelgren och Matthias Svahn, och ett gäng grymt kompetenta människor från Tech-området som Stefan Kallin, Björn Engdahl, Malin Engdahl och Jan Hanika. Och självklart, Terese Raymond, frilanspedagog som definitivt varit en av dem som satt det Spelifierade lärandet på kartan i Sverige. Utöver det har vi både gamla och nya lärarkollegor med som på olika sätt kommer testa och utvärdera samt en viktig kompetenspartner i MTC Stiftelsen, så det känns som ett väldigt komplett gäng just nu.

Vad är då egentligen Blixtjakten?

2015 släppte OECD rapporten Skills for Social Progress. Där pekar man på behovet av ett ökat fokus på icke-kognitiva förmågor som exempelvis samarbete, mod, fokus och ansvar för att lyckas väl i skolan och samhället. Det är förmågor som finns som en självklar del i läroplanens kap 1och 2, men hur vi ska lära ut förmågorna har inte varit lika självklart. Det kräver pedagogisk eftertanke och ett nytt sätt att tänka kring lärande, där lika mycket fokus läggs på den faktiska processen kring lärandet som på resultatet i form av mål och kunskapskrav. Väl investerad tid eftersom det i slutändan visat sig gynna elevernas resultat visar bland annat Skolverkets rapport Betydelsen av ickekognitiva förmågor (2013).

Blixtjakten.se 

Redan i januari 2012 startade Terese Raymond en förstudie kring Spelifierat lärande med finansiering från Internetfonden för att undersöka på vilket sätt spelifiering skulle kunna användas för att synliggöra och mäta förmågor ur läroplanen. Jag var en av fyra processledare och utvecklade inom ramen för förstudien det analoga spelet Blixtjakten där skoldagen visualiseras som ett spel. Bakom Blixtjakten låg just behovet av att synliggöra icke-kognitiva förmågor som var kopplade till lärandet och som krävs för att eleverna skulle lyckas med den digitala pedagogiken, samtidigt som de kunde behålla fokus på det ämnesinnehåll som är centralt i kursplanerna. Vi ville tänja på gränserna för att utmana både eleverna och oss själva och vår pedagogik innehöll ofta skapande moment, ämnesövergripande inslag och projekt kopplade till verkligheten. Problemet var bara att vi tyckte att det blev för mycket fokus på formen och att vi var oroliga att inte få tillräckligt mycket djup i innehållet. Blixtjakten blev ett sätt att försöka få både och. Förstudien var framgångsrik och har uppmärksammats i såväl Computer Sweden, Utbildnings Radions Skolministeriet, SR:s Tekniksafari, Lärarnas nyheter och SVT:s Kulturnyheterna. I boken Surfplattan i undervisningen som lanserades i augusti 2015 på Natur och Kultur finns också ett helt avsnitt som beskriver metoden.

Blixtjakten är alltså en pedagogisk brygga som kommer från verkligheten som svar på ett reellt problem som jag vet att jag inte är ensam om. Vinnovas finansiering ger oss möjlighet att med Alvas hjälp titta på feedbacken/återkopplingen som spelmodellen ger eleverna på sitt eget lärande och att se på vilket sätt ett digitalt medium ytterligare kan stärka de spelifierade inslagen så att det blir mer lustfyllt för eleverna att utveckla förmågorna. 

Om du är nyfiken på att veta mer om Blixtjakten kan du kika in på vår hemsida: blixtjakten.se