söndag 25 maj 2014

Den nutida lärarens auktoritet

Lärarens auktoritet är bara en av de saker som debatterats flitigt i media under året. Janne B har sin lösning klar och tror att allt kommer lösa sig bara läraren flyttar tillbaka till katedern. Vi är ganska många som inte delar hans åsikt. Att internet i största allmänhet och google i synnerhet har förändrat förutsättningarna för lärarrollen är tydligt. Läraren som ensam kunskapsförmedlare är ett minne blott, och därför kan inte heller lärarens auktoritet bygga på just detta faktum.
Jag har den senaste tiden funderat mycket på lärares ledarskap och vad det är som gör att vissa lärare ändå lyckas behålla både sin auktoritet och sitt ledarskap i klassrummet, medan andra kämpar och blir allt mer frustrerade över dagens oförskämda ungdom som inte har någon respekt för auktoriteter.

Ett steg på vägen tror jag är just att släppa rollen som expert och kunskapsförmedlare. Det blev extra tydligt under mitt arbete Från runor till kod där vi arbetade med ett språkhistoriskt perspektiv på digitaliseringen och programmering. I arbetets slutfas när alla elever skulle prova någon form av programmering utifrån olika nivåer upplöstes lärare-elev-rollen nästan helt. Även om jag skaffat mig så pass mycket förkunskaper att jag kunde guida dem genom olika processer var det ändå lika självklart att vända sig till kompisen för att få hjälp eller att gå till en annan klass där de visste att någon som var grym på programmering gick. Det kändes inte heller konstigt att få synpunkter på slides jag använde och vi ändrade tillsammans så att det blev bättre.  Ofta försökte vi lösa problem tillsammans och ganska snabbt hade flera elever tagit sig längre än vad jag själv gjort innan vi startade arbetet och kunde guida mig vidare.

Trots detta kände jag inte en enda gång att min auktoritet som lärare var hotad! Jag var uppenbarligen inte bäst på ämnet i gruppen, internet var en säkrare kunskapskälla än mig och ibland sa jag fel inför hela klassen. Hur gick jag i land med detta? Min teori är att jag har anammat ett förhållningssätt som jag skulle vilja kalla den nutida lärarens auktoritet som jag tänker bygger på följande principer:

1. Skapa sammanhang - Det är en sak att ta reda på saker, en annan sak att förstå dessa i ett meningsfullt sammanhang. I fallet Från runor till kod hade jag redan etablerat det faktum att programmeringen var en del i en större helhet och genom det språkhistoriska perspektivet gett eleverna ramar att förstå varför det var meningsfullt att testa kod. Sammanhanget var i det perspektivet lika viktigt som den faktiska kunskapsinhämtningen.

2. Förtroende/relation - Det var länge sen jag trodde att jag skulle blir respekterad bara i egenskap av att jag är lärare. När jag får en ny grupp elever påbörjar jag direkt projekt förtroende/relation för att de ska lita på mig och se att de har mest att vinna på att vi jobbar tillsammans. Detta både genom att tålmodigt motivera varför det vi arbetar med är viktigt, försöka skapa lust och nyfikenhet och bekräfta dem som individer. Om jag då säger att vi ska göra något, med tillägget att jag inte är så bra på det själv, så litar ändå eleverna på att jag har koll på läget.

3. Visualisera lärandet - Om eleverna redan från början är säkra på att de kan ta reda på det mesta själva behöver du bli en mästare på att visualisera det lärande som inte går att googla fram. Hur du synliggör förmågorna och hur eleverna utvecklas i dessa blir a och o i det digitala klassrummet. Genom att lyfta fram problemlösningsförmågan, samarbetet och nyttan av att förstå de datologiska termerna får aktiviteten programmering större djup.

4. Skapa struktur - Genom att ge stöd i form av strukturer både socialt och kunskapsmässigt ger läraren rätt förutsättningar för lärandet att ta plats. Mycket av den kunskap som finns tillgänglig på nätet är osorterad, och en grupp individer som ska lära tillsammans kan behöva hjälp med grupprocessen för att hjälpa lärandet på traven.

5. Yrkesstolthet - Visa att du är stolt över ditt yrkesval och att du är där för att du vill göra just detta! Inte för att betygen inte räckte till den utbildning du egentligen ville gå. Tyvärr verkar en del elever tro att lärare är ett sista hands val. Jag har lovat mina elever att den dag jag inte längre vill jobba som lärare kommer jag att göra något annat, inte stanna kvar och bli bitter och sur på dem.

6. Självkänsla - Ja, genom att vara trygg i sig själv blir man mindre känslig för provokationer och behöver inte bli bekräftad eller omtyckt av eleverna. Genom att tro på sig själv och det man gör och skilja på sig själv som privatperson och yrkesroll får man distans till de där som trilskas och vill få en ur balans. De som hela tiden ska testa lärarens auktoritet. Om jag är trygg i mig själv vågar jag sätta gränser utan att vara orolig för hur det ska påverka min relation till eleverna. Jag vet att de mår bäst av tydlighet. Och när de märker att du inte rubbas så lätt blir det snart rätt så trist att fortsätta testa. Detta kommer kanske lättare med erfarenhet, men redan som ny lärare är det ett förhållningssätt man kan börja träna på.

7. Prestigelöshet - Ja, om du redan från början intar ett prestigelöst förhållningssätt till den digitala världen och de kunskaper och förmågor den kräver blir det mycket lättare sedan. Våga prova sådant du känner dig osäker på och var inte rädd för att använda dina digitala experter: Eleverna. Att faktiskt våga testa är bättre än att utesluta, vi kommer ingenstans om vi inte inser att den digitala världen skapar och omskapar sig själv hela tiden och det är omöjligt att ha koll på allt!

torsdag 22 maj 2014

Sista-minuten tips till svenskan!

Om orken tryter och du vill ha något roligt/meningsfullt att göra med eleverna sista veckorna är sidan Efter stormen tacksam att utgå från. Den drivs av digitala bokförlaget Mix-förlag och innehåller en kort trailer med utgångspunkten att ett kärnkraftverk i Sverige har råkat ut för en härdsmälta, och alla i närheten måste evakueras. Den fungerar sedan som inspiration till en novell på samma tema, och drivna skribenter kan vara med i en tävling och vinna pengar. Via sidan kan man också läsa kort-noveller som inspiration eller köpa hela e-böckerna till rimligt pris. Flera av mina elever har gillat temat och köpt böckerna själva!

Om jag hade haft mer tid hade det varit roligt att låta eleverna bygga en liknande site själva. En grupp elever spelar in en trailer tillsammans och skriver sedan individuella noveller som utgår från trailern och lägger upp på siten.

torsdag 1 maj 2014

Visst blir man vis av erfarenhet, men...





... ibland saknar jag henne. Hon den nya som var jag för ungefär 10 år sedan när jag började arbeta som lärare. Jag är ganska säker på att jag är en bättre lärare idag än vad jag var då, det är klart att erfarenheten gör dig vis! Men det fanns sidor hos mig då som jag ibland kan sakna. En oförställd tro på att precis allt går att fixa.



Mitt första lärarjobb var att ta hand om åtta stycken årskurs 9:or som hade tröttnat på skolan. På många sätt hade skolan redan bestämt sig för att förvara dem fram tills de skulle vidare till gymnasiet. I en liten lokal i en avskild del av skolan skulle vi hålla till och kollegorna undrande nog mest hur länge jag skulle stå ut. Men för mig var det bara åtta individer som precis om alla andra på skolan skulle ha rätt till en fullgod undervisning och självklart kunna nå målen i alla ämnen. Jag trälade med allt från Nationalekonomi till Selma Lagerlöf. Och visst gick det, visst kunde även de lära sig förstå tillgång och efterfrågan, och se att en författare som verkade i förra seklets början faktiskt kunde angå dem. Hade jag varit lika övertygad idag? Kanske, eller kanske inte. Jag är helt säker på att olika lärare är bra för olika elever vid olika tidpunkter. Just där och då behövde dessa elever mig som jag var då. Den energi som säger att allt är möjligt, för du har ännu inte fått motsatsen bevisad för dig.



Därför är det också av egoistiska skäl som jag väljer att vara med och utveckla Rebel learners. I lärarstudenterna hoppas jag få möta just den känslan igen. En känsla av optimism  och orubblighet. Att skolan går en ljusnande framtid till mötes! Om jag kan vara med och förmedla något av detta kommer jag vara nöjd med min egen insats.