måndag 8 december 2014

Digital kompetens i åk 4

Nu har våra 4:or gjort en termin tillsammans med sina lärplattor. Det har varit en rolig resa, och jag är särskilt glad över samarbetet med Sv/So-läraren Birgitta. Med hennes gedigna yrkeserfarenhet och tydliga syn på lärandet tillsammans med nyfikenhet och ett öppet sinne upplever jag våra 4:or har fått en mycket bra start på sin digitala kompetens i skolan. Läs gärna mer på Fjällenskolans IKT-blogg där jag också skriver om du är nyfiken på hur vi arbetat!

onsdag 3 december 2014

Föreläser på SETT 2015

Jo, även i år har jag fått förfrågan att dela med mig av mina erfarenheter på SETT-mässan, och det ska blir riktigt roligt! I år är mitt tema för föreläsningen digitaliseringen och ledarskapet i klassrummet:


måndag 3 november 2014

Haiku deck - snyggt presentationsprogram



Haiku Deck In Action - Created with Haiku Deck, presentation software that inspires


Haiku deck är ett fantastiskt fint presentationsprogram som finns både som app och webbapplikation. Du söker bilder direkt i appen och kan välja mellan olika layouts. Den innehåller också en inbyggd storyline om du vill ha lite hjälp hur du ska pitcha din presentation.  Kolla in upplägget för vår tema-dag på Fjällenskolan framöver!

onsdag 29 oktober 2014

Lyckas som ledare i det digitala klassrummet

Här finns de slides jag utgick från på min föreläsning vid Skoldagarna i Malmö 2014, Lyckas som ledare i det digitala klassrummet. 


lördag 25 oktober 2014

Digitala lässtrategier i praktiken

Just nu arbetar vi på Fjällenskolan med att medvetandegöra, lyfta fram och sprida den kompetens som redan finns bland många elever kring digital läsning. Inom ramen för religionsämnet har vi lyft upp detta som en central del av processen, och jag är imponerad över resultatet! Våra 9:or är väldigt insiktsfulla när det kommer till detta och duktiga på att förklara och sätta in i rätt sammanhang.

Perspektiv - och hur de styr vår tillgång till information och uppfattning om världen är en central del i arbetet.

Läs gärna mer i detalj hur vi gjorde detta på Fjällenskolans IKT-blogg!

torsdag 9 oktober 2014

Interaktiv organisationsbild



Varje cirkel leder vidare till en flik på hemsidan. Nu behöver förstås innehållet på hemsidan ses över, men det ska göras inom kort. Verktygen som använts är Canva för att skapa bilden och Thinglink för att skapa länkarna från bilden. Tack Camilla Diaz för tips om verktyg!

tisdag 7 oktober 2014

Vi måste prata om digital litteracitet

Jag läser boken Läsdidaktik efter den första läsinlärningen av Astrid Roe och förvånas över att det finns ett om. Om vi ska använda oss av digitala texter. Vi ska inte säga om. För det finns ingen annan väg att gå. Vi ska inte prata om för- och nackdelar, för vi kan inte utesluta och välja mellan analoga eller digitala texter. Vi ska prata om möjligheter och utmaningar!

Bilden är inte på något sätt komplett, utan mer som en tanke-karta som beskriver delar av området digital litteracitet så som det påverkar lärare och elever i vardagen:


Möjligheter:

Ögonblickligt 
Översiktligt 
Oändligt 
Föränderligt
Kreativt 
Produktivt 
Interaktivt 
Fördjupningsbart 
Delbart 
Kommunikativt

Utmaningar:

Fragmentariskt
Ytligt
Osäkert
Tidskrävande
Förvirrande
Föränderligt
Svårstyrt
Okontrollerbart

onsdag 18 juni 2014

Det är roligt att lära nytt!

Inleder sommarlovet starkt med att fortsätta lära mig HTML och CSS. Försökte egentligen börja med Swift i Xcode, men blev bara frustrerad. Bytte då tillbaka till HTML som jag började med tidigare och nu kändes det plötsligt väldigt mycket enklare. Har förutom taggarna lärt mig länka mellan sidor, skapa listor och tabeller, hur man sparar och anpassar bilder till webb-sidan och hur man applicerar CSS på sin HTML-sida för att ändra designen. Nöjd med att det går lättare och lättare och att logiken bakom blir allt tydligare. När jag blir mer bekväm med språket tänker jag att det kommer gå ännu lättare att arbeta med i skolan tillsammans med eleverna. Jag använder den här sidan som bas men börjar också kunna prova mig fram mer självständigt. Som text-editor använder jag Komodo 8. 

söndag 8 juni 2014

Den förändrade lärarrollen i det digitala klassrummet - del 2

För ett par veckor sedan skrev jag det här inlägget om den förändrade lärarrollen som handlade om vad som händer med lärarens auktoritet i ett digitalt klassrum där eleverna på ett enkelt sätt kan ta reda på saker som tidigare var lärarens uppgift att förmedla. Idag läste jag ett intressant blogginlägg av Kristina Alexandersson kring hur laptops i klassrummet påverkar elevernas lärande och fick lust att utveckla hur jag tänker kring detta och hur det påverkar min roll som lärare. Kristina hänvisar bland annat till en undersökning som visar att elever som antecknar via laptops på en föreläsning sämre minns föreläsningens innehåll än de som antecknar för hand. Precis som Kristina skriver är det oerhört viktigt att se över hanteringen av digitala verktyg i klassrummet så att de inte missgynnar elevernas lärande. Det är ju knappast tanken med digitaliseringen. Jag fastande för den här meningen i Alexanderssons inlägg:

"Men kanske är det så att föreläsningen som metod inte fungerar när vi ska använda verktyg som laptops och att vi behöver hitta andra sätt att förmedla det stoff som eleverna ska bearbeta, förstå och ta till sig."


Just så tror jag att det är. Under mina "föreläsningar" med eleverna är det sällan någon som tar anteckningar, det vet ju att jag lägger upp materialet så att de kan få tillgång till det efteråt. Datorerna vill jag helst att de har stängda, om det inte är så att det dyker upp något under föreläsningen som de vill kolla upp direkt. Annars vill jag att vi tittar på varandra, jag vill ha möjlighet till ögonkontakt och erfarenhetsutybte kring det innehåll som behandlas. För mina föreläsningar har sällan syftet att förmedla ett kunskapsstoff, snarare fungera som inspiration och intresseväckare. Jag vill att de ska bli nyfikna på ämnet, börja ställa frågor och få ett sammanhang som de sedan kan söka sig vidare inom. Jag vill att viktiga begrepp ska vara bekanta när de stöter på dem i texter och jag vill genom bilder, filmklipp och diskussioner starta igång en process som gör att de ser efterföljande arbete som meningsfullt och kanske till och med spännande. 


Lär sig gör de sedan i "görandet". När de löser uppdrag kopplade till ämnet eller genomför projekt eller skriver olika typer av texter. När de tillsammans får möjlighet att reflektera kring innehållet och ta reda på hur mycket de vill utöver de vi pratat om. Givetvis med ett källkritiskt förhållningssätt. Ibland kommer de tillbaka vid återsamlingen och har ett helt annat perspektiv på ämnet än det jag förmedlat, och då får jag också fortsätta lära! 


Så, tänker jag kring min roll som lärare i klassrummet. En inspiratör, en sorterare, en sammanhangsskapande kompositör av kunskap som ibland upptäcker att klassen skapat en helt egen komposition kring det ursprungliga musikstycket och att det är helt fantastiskt. Och i den rollen är datorerna enbart en tillgång.

söndag 1 juni 2014

New aesthetic - Digital söndagsfilosofi

Jag älskar I, robot. Den är otroligt tacksam att diskutera med elever med utgångspunkten människor och maskiner. Nu har jag snöat in på programmering och hur vi människor i allt högre grad påverkas av den digitala världen omkring oss. I min föreläsning på SETT nämnde jag Kevin Slavin och hans TED-talk How algoritms shape our world. Där beskriver han bland annat hur vår konsumtion av kultur påverkas av de algoritmer som styr t.ex. Netflix. I föreläsningen pratade jag också om den retrokultur som just nu växer fram kring nätet och hur mina13-åriga elever gärna spelar Tetris och tittar på youtube-klipp som är fem år gamla. Ja, retro har ett ganska kortsiktigt perspektiv i den unga nätkulturen...

Därför blev jag nyfiken när jag snubblade över begreppet New aesthetic i Carl-Johan Johanssons spelkrönika i Aftonbladet. Det är någon form av samlingsbegrepp för digitalt retroinspirerad konst, manipulerade foton och reklam som anspelar på begränsad teknik. Rörelsen föddes på nätet och presenterades för en bredare publik på SXSW 2012. Det som är intressant med detta är att det som lätt uppfattas som kommersiell nostalgi för oss som vuxit upp med 8-bitars nintendo, inom rörelsen beskrivs som ett omvänt perspektiv, alltså maskinernas (datorernas) sätt att se på världen. De mest avancerade dataprogrammen som sysslar med t.ex. personidentifiering är designade för att se tydliga särdrag hos människor. Så den konst som anspelar på den begränsade tekniken är då egentligen en spegling av datorernas sätt att se på världen och bildar ett eget stilgrepp som i sin tur påverkar vårt sätt att se på världen. De pixliga dragen har alltså ett annat syfte än nostalgi, nämligen att flirta med eller vinka till datorerna.

Kritiker menar att New aesthetic-rörelsen försöker skapa något som aldrig kommer att bli en realitet. Datorerna är inte, och kommer aldrig att bli våra vänner. Tidigt tillskrevs datorerna mänskliga egenskaper som tankar och minne, och nu försöker vi också tillskriva dem mänskliga sinnen som syn och hörsel. Här är ett utdrag från artikeln som publicerades i The Wired 2012:

”Computers don’t and can’t make sound aesthetic judgements. Robots lack cognition. They lack perception. They lack intelligence. They lack taste. They lack ethics. They just don’t have any. Tossing in more software and interactivity, so that they’re even jumpier and more apparently lively, that doesn’t help.

It’s not their fault. They are not moral actors and they are incapable of faults. It’s our fault for pretending otherwise, for fooling ourselves, for projecting our own qualities onto phenomena that we built, that are very interesting to us, but not at all like us. We can’t give them those qualities of ours, no matter how hard we try.”

Att datorerna inte gör självständiga bedömningar av vad som är vackert och inte är väl egentligen ganska givet kan jag tycka, och det intressanta är väl inte det utan hur vi människor blir mer och mer inkorporerade i den digitala världen. New aesthetic-rörelsens syn på att mixa det virtuella och det fysiska är intressant. Jag funderar på när det som fortfarande beskrivs som nätföreteelser kommer att vara bara företeelser utan prefixet nät. Hur länge kommer vi fortsätta prata om nätmobbing eller nätdejer? När ska vi på allvar inse att vi människor trasslar oss allt längre in i nätet för att till slut absorberas (absorbera det) helt? På gott och ont. 

Nyfiken? Här finns en video där rörelsens grundare James Bridle pratar under rubriken Waving at the machines 2011 och här finns ett blogginlägg från maj 2014 från spelbloggen Arcade sushi. 


söndag 25 maj 2014

Den nutida lärarens auktoritet

Lärarens auktoritet är bara en av de saker som debatterats flitigt i media under året. Janne B har sin lösning klar och tror att allt kommer lösa sig bara läraren flyttar tillbaka till katedern. Vi är ganska många som inte delar hans åsikt. Att internet i största allmänhet och google i synnerhet har förändrat förutsättningarna för lärarrollen är tydligt. Läraren som ensam kunskapsförmedlare är ett minne blott, och därför kan inte heller lärarens auktoritet bygga på just detta faktum.
Jag har den senaste tiden funderat mycket på lärares ledarskap och vad det är som gör att vissa lärare ändå lyckas behålla både sin auktoritet och sitt ledarskap i klassrummet, medan andra kämpar och blir allt mer frustrerade över dagens oförskämda ungdom som inte har någon respekt för auktoriteter.

Ett steg på vägen tror jag är just att släppa rollen som expert och kunskapsförmedlare. Det blev extra tydligt under mitt arbete Från runor till kod där vi arbetade med ett språkhistoriskt perspektiv på digitaliseringen och programmering. I arbetets slutfas när alla elever skulle prova någon form av programmering utifrån olika nivåer upplöstes lärare-elev-rollen nästan helt. Även om jag skaffat mig så pass mycket förkunskaper att jag kunde guida dem genom olika processer var det ändå lika självklart att vända sig till kompisen för att få hjälp eller att gå till en annan klass där de visste att någon som var grym på programmering gick. Det kändes inte heller konstigt att få synpunkter på slides jag använde och vi ändrade tillsammans så att det blev bättre.  Ofta försökte vi lösa problem tillsammans och ganska snabbt hade flera elever tagit sig längre än vad jag själv gjort innan vi startade arbetet och kunde guida mig vidare.

Trots detta kände jag inte en enda gång att min auktoritet som lärare var hotad! Jag var uppenbarligen inte bäst på ämnet i gruppen, internet var en säkrare kunskapskälla än mig och ibland sa jag fel inför hela klassen. Hur gick jag i land med detta? Min teori är att jag har anammat ett förhållningssätt som jag skulle vilja kalla den nutida lärarens auktoritet som jag tänker bygger på följande principer:

1. Skapa sammanhang - Det är en sak att ta reda på saker, en annan sak att förstå dessa i ett meningsfullt sammanhang. I fallet Från runor till kod hade jag redan etablerat det faktum att programmeringen var en del i en större helhet och genom det språkhistoriska perspektivet gett eleverna ramar att förstå varför det var meningsfullt att testa kod. Sammanhanget var i det perspektivet lika viktigt som den faktiska kunskapsinhämtningen.

2. Förtroende/relation - Det var länge sen jag trodde att jag skulle blir respekterad bara i egenskap av att jag är lärare. När jag får en ny grupp elever påbörjar jag direkt projekt förtroende/relation för att de ska lita på mig och se att de har mest att vinna på att vi jobbar tillsammans. Detta både genom att tålmodigt motivera varför det vi arbetar med är viktigt, försöka skapa lust och nyfikenhet och bekräfta dem som individer. Om jag då säger att vi ska göra något, med tillägget att jag inte är så bra på det själv, så litar ändå eleverna på att jag har koll på läget.

3. Visualisera lärandet - Om eleverna redan från början är säkra på att de kan ta reda på det mesta själva behöver du bli en mästare på att visualisera det lärande som inte går att googla fram. Hur du synliggör förmågorna och hur eleverna utvecklas i dessa blir a och o i det digitala klassrummet. Genom att lyfta fram problemlösningsförmågan, samarbetet och nyttan av att förstå de datologiska termerna får aktiviteten programmering större djup.

4. Skapa struktur - Genom att ge stöd i form av strukturer både socialt och kunskapsmässigt ger läraren rätt förutsättningar för lärandet att ta plats. Mycket av den kunskap som finns tillgänglig på nätet är osorterad, och en grupp individer som ska lära tillsammans kan behöva hjälp med grupprocessen för att hjälpa lärandet på traven.

5. Yrkesstolthet - Visa att du är stolt över ditt yrkesval och att du är där för att du vill göra just detta! Inte för att betygen inte räckte till den utbildning du egentligen ville gå. Tyvärr verkar en del elever tro att lärare är ett sista hands val. Jag har lovat mina elever att den dag jag inte längre vill jobba som lärare kommer jag att göra något annat, inte stanna kvar och bli bitter och sur på dem.

6. Självkänsla - Ja, genom att vara trygg i sig själv blir man mindre känslig för provokationer och behöver inte bli bekräftad eller omtyckt av eleverna. Genom att tro på sig själv och det man gör och skilja på sig själv som privatperson och yrkesroll får man distans till de där som trilskas och vill få en ur balans. De som hela tiden ska testa lärarens auktoritet. Om jag är trygg i mig själv vågar jag sätta gränser utan att vara orolig för hur det ska påverka min relation till eleverna. Jag vet att de mår bäst av tydlighet. Och när de märker att du inte rubbas så lätt blir det snart rätt så trist att fortsätta testa. Detta kommer kanske lättare med erfarenhet, men redan som ny lärare är det ett förhållningssätt man kan börja träna på.

7. Prestigelöshet - Ja, om du redan från början intar ett prestigelöst förhållningssätt till den digitala världen och de kunskaper och förmågor den kräver blir det mycket lättare sedan. Våga prova sådant du känner dig osäker på och var inte rädd för att använda dina digitala experter: Eleverna. Att faktiskt våga testa är bättre än att utesluta, vi kommer ingenstans om vi inte inser att den digitala världen skapar och omskapar sig själv hela tiden och det är omöjligt att ha koll på allt!

torsdag 22 maj 2014

Sista-minuten tips till svenskan!

Om orken tryter och du vill ha något roligt/meningsfullt att göra med eleverna sista veckorna är sidan Efter stormen tacksam att utgå från. Den drivs av digitala bokförlaget Mix-förlag och innehåller en kort trailer med utgångspunkten att ett kärnkraftverk i Sverige har råkat ut för en härdsmälta, och alla i närheten måste evakueras. Den fungerar sedan som inspiration till en novell på samma tema, och drivna skribenter kan vara med i en tävling och vinna pengar. Via sidan kan man också läsa kort-noveller som inspiration eller köpa hela e-böckerna till rimligt pris. Flera av mina elever har gillat temat och köpt böckerna själva!

Om jag hade haft mer tid hade det varit roligt att låta eleverna bygga en liknande site själva. En grupp elever spelar in en trailer tillsammans och skriver sedan individuella noveller som utgår från trailern och lägger upp på siten.

torsdag 1 maj 2014

Visst blir man vis av erfarenhet, men...





... ibland saknar jag henne. Hon den nya som var jag för ungefär 10 år sedan när jag började arbeta som lärare. Jag är ganska säker på att jag är en bättre lärare idag än vad jag var då, det är klart att erfarenheten gör dig vis! Men det fanns sidor hos mig då som jag ibland kan sakna. En oförställd tro på att precis allt går att fixa.



Mitt första lärarjobb var att ta hand om åtta stycken årskurs 9:or som hade tröttnat på skolan. På många sätt hade skolan redan bestämt sig för att förvara dem fram tills de skulle vidare till gymnasiet. I en liten lokal i en avskild del av skolan skulle vi hålla till och kollegorna undrande nog mest hur länge jag skulle stå ut. Men för mig var det bara åtta individer som precis om alla andra på skolan skulle ha rätt till en fullgod undervisning och självklart kunna nå målen i alla ämnen. Jag trälade med allt från Nationalekonomi till Selma Lagerlöf. Och visst gick det, visst kunde även de lära sig förstå tillgång och efterfrågan, och se att en författare som verkade i förra seklets början faktiskt kunde angå dem. Hade jag varit lika övertygad idag? Kanske, eller kanske inte. Jag är helt säker på att olika lärare är bra för olika elever vid olika tidpunkter. Just där och då behövde dessa elever mig som jag var då. Den energi som säger att allt är möjligt, för du har ännu inte fått motsatsen bevisad för dig.



Därför är det också av egoistiska skäl som jag väljer att vara med och utveckla Rebel learners. I lärarstudenterna hoppas jag få möta just den känslan igen. En känsla av optimism  och orubblighet. Att skolan går en ljusnande framtid till mötes! Om jag kan vara med och förmedla något av detta kommer jag vara nöjd med min egen insats.


torsdag 13 mars 2014

Från runor till kod - ett arbete i språkhistoria del 1

Nyfiken på programmering har jag varit ett bra tag, men för att ta tag i saker behöver jag ha ett vettigt motiv till varför jag ska lägga tid på just det. Så när jag lyssnade på Christine Johnson som är utbildningsdirektör på IT-gymnasierna, då hon pratade om programmering som Framtidens språk föll bitarna på plats. Ett arbete om språkhistoria ska få spilla över i framtidens kommunikation och mitt mål är att alla elever ska få en förståelse för vad kod är och prova på programmering utifrån sin egen nivå. Själv har jag inga andra förkunskaper förutom att jag är hyfsat digitalt kompetent, intresserad av språk och kommunikation i allmänhet och ganska så orädd och envis. Har redan hunnit fastna i diverse program som Kojo, Komodo och Codeacademy så att jag har drömt programmering på natten!

Förhoppningsvis räcker det en bit på vägen eftersom jag vet att jag har en hel del elever som är mer kompetenta än så och förhoppningsvis kan och vill bidra. Känner att jag varit alldeles för trygg ett tag nu och behöver hoppa in i något som känns lite läskigt. Min erfarenhet är att det bästa lärandet hos eleverna sker när jag också pushar mina gränser!

Mål/Syfte:


  • Att ha grundläggande kunskaper kring svenska språkets historia och utveckling
  • Att kunna se samband mellan det svenska språket och närliggande språk
  • Att kunna förstå och analysera frågor som rör språkets uppkomst, historia och utveckling
  • Att se språkets roll i olika sociala kontexter (sammanhang)
  • Att ha en förståelse för hur framtidens språk programmering fungerar

Kunskapskrav kopplade till Lgr11:

E-nivå:

Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om svenska språkets historia, ursprung och särdrag samt jämföra med närliggande språk och beskriva tydligt framträdande likheter och skillnader.



C-nivå
Eleven kan föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om svenska språkets historia, ursprung och särdrag samt jämföra med närliggande språk och beskriva tydligt framträdande likheter och skillnader.

A-nivå
Eleven kan föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om svenska språkets historia, ursprung och särdrag samt jämföra med närliggande språk och beskriva tydligt framträdande likheter och skillnader.

Upplägg i fem delar:

1. Språk i allmänhet
2. Språk, samhälle och identitet
3. Svenska språkets historia
4. Svenska språkets utveckling tillsammans med omvärlden
5. Framtidens språk programmering

I den första delen som vi hunnit arbeta med behandlar språk i allmänhet och vi har utgått från följande frågeställningar:

Vad är språk?
Hur började människor kommunicera med varandra?
Hur fortsätter språk att utvecklas?



En intressant reflektion var att den kommunikationsform som vi ägnar mest tid åt i skolan efter att prata, nämligen "skriva" kom så långt ner på elevernas lista att jag var tvungen att fråga efter den innan den fick plats i vår brain storm! Tanken svindlade också kring möjligheten att all kommunikation i framtiden skulle ske via någon form av digital programmering av olika enheter kopplade till våra hjärnor. 

Det var också fascinerande att höra hur eleverna försökte resonera sig fram till hur de första människorna började prata med varandra, och hur logiska eleverna var i sina resonemang: 

"Känslor borde vara de första orden för de är universella och viktiga för människan." 

"Man ville meddela sig och visa för andra att man fanns, så hälsningar borde varit det första ordet." 

"Man bara härmade hur andra lät och så blev det ord när man lät lika i olika situationer."

Sedan fortsatte vi med Nyordlistan 2013 och diskuterade på vilket sätt de nya orden speglade vår samtid och om det var bra och användbara ord. Som exit-ticket fick de hitta på ett eget ord och kom upp med en del fantasifulla och i ärlighetens namn mer eller mindre användbara förslag som Spakach (Att spamma katter i chatter) Sattla (Sitt ner och gör), Golvslickare (När man vill ha det jätterent på golvet), Rassefobi (Rädd för rasister eller rädd för att bli tolkad som rasist). Slutpoängen blev något i stil med att språk uppstår i ett sammanhang där det behövs och får mening utav kontexten. Ett språk utvecklas eller dör ut.

Nästa del handlar alltså om språk samhälle och identitet. 

måndag 24 februari 2014

En lärande organisation att vara stolt över!

I mina olika roller som arbetslagsledare, förstelärare och lärare har mitt arbete de senaste veckorna handlat mycket om att få andra att reflektera över sitt arbete; hitta guldkornen, fallgroparna och strategier för att ta sig själv och grupper vidare. När jag lämnade skolan för sportlov gjorde jag det med ett fånigt leende på läpparna eftersom jag är så himla stolt över de människor jag har förmånen att arbeta tillsammans med. Mitt lag består av tio mycket starka individer. Många unga lärare som under sina första år redan har ett utpräglat tänk kring läroplanen och som är beredda att granska sin egen undervisning, testa nya sätt att visualisera och strukturera undervisningen, nya sätt för eleverna att visa vad de kan i olika examinationsformer och mod att säga "det här blev inte bra". Också erfarna lärare som generöst delar med sig av allt från metodtips, tid, elevsyn och rena överlevnadsstrategier. Och som inte tycker att de redan har sett och gjort allt, de vet inte automatiskt hur ett gott lärande sker utan är lika benägna att ta till sig nytt tänk. Alla har ett moget digitalt tänk som inte handlar om verktyget i sig utan om vad det faktiskt ger för pedagogiska vinster.

Så, helt naturligt har jag nu i ett par dagar reflekterat för egen del. Hur har vi hamnat här? Hur gör vi för att skapa och med jämna mellanrum "pånyttskapa" en lärande organisation att vara stolt över?  Här är några av de saker som jag tror har bidragit till arbetet i vårt lag:

1. Lärarens lärande är nyckeln till elevernas lärande

Det absolut effektivaste sättet att nå fram till andra människors ambition och vilja att utvecklas är att utvecklas tillsammans med dem. Lärandet är en process vi delar och inget som överförs från den ena till den andra. Även om vi inte lär oss samma saker. Att själva lära handlar lika mycket om att göra vårt jobb med eleverna på ett bra sätt, det är inget extra som läggs på och skapar stress eller oro.

2. Skapa en kultur på skolan som stöder lärarens lärande

Genom att de som är tongivande på skolan, formella ledare i form av rektorer och arbetslagsledare, men också informella ledare som erfarna kollegor, visar att nya idéer och tankar är välkommet och ges utrymme, förs detta över till nya medarbetare och fortplantas i organisationen.

3. Stark Vi-känsla

Genom att förmedla att det är laget, skolan, som utvecklas tillsammans och där bra idéer delas med varandra för att öka hela organisationens kapacitet undviker man negativ konkurrens och tävlingsmentalitet. Det är också en stor fördel om vi dessutom gillar varandra och har kul ihop på arbetet. Glädje ska inte underskattas som framgångsfaktor!

4. Stark förankring i en gemensam vision och värdegrund

Detta är säkert basic i alla teorier kring organisation och ledarskap, men lika sant ändå. För att hålla det levande krävs att det med jämna mellanrum lyfts upp till ytan och ventileras igen. Var befinner vi oss nu? Har vi kompassen rätt inställd? Hur synliggör vi våra värden i det dagliga arbetet?

5. Bra kompetensutveckling

Vittraskolorna är duktiga på intern fortbildning, och genom att regelbundet se till att medarbetarna får ta del av föreläsningar och aktuell forskning ges liv och bränsle åt utvecklingsarbetet och man markerar från huvudmannahåll att detta är viktigt och önskvärt.