söndag 21 april 2013

You shall speak of thy failure, not just thy success

Vad innebär egentligen skolutveckling? Många av oss har i dagarna besökt eller föreläst på SETT-mässan, Sveriges största mässa för skolutveckling inom IT. Jag tror de allra flesta gick därifrån fyllda av inspiration och nya idéer att testa väl hemma igen. Drivkraften att dela med sig är stark i Skolsverige just nu och det utvidgade kollegiet spelar en allt större roll för många lärares utveckling och innovationskraft.

Jag var också en av dem som föreläste på mässan, för första gången ska väl tilläggas och tillsammans med min rektor Jannie. Vad var det som drev mig? En känsla av ansvar. En känsla av att det är viktigt att dela med sig av sina erfarenheter. Jag vill att skolutveckling ska vara en öppen historia som på sikt ska gagna alla barn och ungdomar.

På min skola, Vittra Telefonplan, har vi under de senaste två åren hamnat i det läget att vi varit tvungna att bedriva skolutveckling, vi har inte haft något val. Våra lärmiljöer är så speciella att det som normalt sett brukar fungera, plötsligt inte längre fungerade. Och vad gör människan när hen ställs inför svåra utmaningar? Jo, hen använder all sin innovationskraft för att övervinna dem, för att bättre anpassa sig till de nya omständigheterna. Kanske någonstans för att hen förstår att det finns ett syfte med förändringen, att det kommer att bli så mycket bättre sen, bara vi lyckas hitta verktyg för att förstå och bemästra de nya förutsättningarna. För barnen var inte svårigheterna att anpassa sig så stora, det blev svårt för dem eftersom vi vuxna hade svårare att ta till oss de nya förutsättningarna. Detta ledde i alla fall till en massa häftiga saker, och vi fick mycket uppmärksamhet i media, framförallt utomlands. Men vad som inte syntes var ju vägen dit, hur mycket det kostade oss att ta oss fram. Och som vi alla vet, "det är vägen som är mödan värd".

Lärmiljöer är ett hett diskussionämne, och vi på Vittra Telefonplan har ovärderliga erfarenheter att jobba in nya lärmiljöer. Vi har ett ansvar att berätta. Det är fantastiskt att ha fått växa så mycket i sin  yrkesroll som jag har gjort under min tid på Vittra Telefonplan. Det är tack vare, inte trots, att jag har tvingats till att vända upp och ner på allt jag tidigare tagit för givet. Idag vill jag inte gå tillbaka till ett traditionellt upplägg av skola och lärmiljöer, det känns helt otänkbart och emot allt vad skolutveckling står för.

Men jag vill inte heller att någon ska få för sig att nya lärmiljöer kommer funka bara för att de är nya. Det är människorna i lärmiljöerna som måste våga bli nya. Som måste våga släppa sina gamla föreställningar och våga trotsa känslan av att vara helt misslyckad. För det är ju så vi känner oss ibland när vi lär nytt, det är så vi ska känna. Jag tror också att vi lär oss av alla erfarenheter, både bra och dåliga. Om vi bara delar med oss av våra bra erfarenheter, så missar vi kanske 50% av all skolutveckling och då går det onödigt sakta.

Sen har jag i efterhand förstått att det är inte så man gör. Man ställer sig inte på en scen på Sveriges största skolmässa och berättar hur rädd man varit, hur misslyckad man känt sig. Men å andra sidan, för att våga göra det måste man vara ganska säker på att man också gjort bra saker. Responsen från många som lyssnade var att de kände sig lättade, bekräftade och energifyllda. De kände att vår berättelse gav dem kraft att gå tillbaka till sina egna innovativa och trilskande lärmiljöer och fortsätta kämpa, fortsätta utveckla. Mission completed för den här gången.

För er som inte är bekanta med Vittra Telefonplans lärmiljöer finns en video här: