söndag 1 december 2013

Pojkar och deras läsning

Pojkar och deras resultat i skolan är på tapeten och debatteras flitigt, både i sociala medier och andra medier.  Särskilt pojkars läsning, eller snarare icke-läsning, är föremål för mycket huvudbry. Jag läser det som skrivs med växande frustration. Man pratar om pojkböcker och flickböcker, att de flesta lärare i svenska är kvinnor och inte förmår motivera pojkarna att vare sig läsa eller skriva då de har ett "kvinnligt perspektiv" på läsningen. Jag har flera gånger tänkt skriva något om detta, men liksom inte orkat samla kraft, förmå mig att sätta ord på mina tankar. Men nu är det dags.

Jag har, och har alltid haft, en relativt jämn fördelning av höga betyg i svenska mellan pojkar och flickor. Ibland har det givetvis vägt över åt det ena eller andra håller, det är inte det som är poängen, utan att jag ser ingen anledning till varför pojkar ska behöva lyckas sämre än flickor i ämnet svenska. Visst är utgångsläget ofta sämre, eftersom färre pojkar läser skönlitteratur för egen maskin, men det betyder inte att de inte läser och inte har potential att uppskatta även skönlitterär läsning. Det handlar om hur du arbetar med läsningen för att skapa intresse och vilka förutsättningar du ger dem att lyckas. Mina erfarenheter säger mig också att de metoder jag använder oftast inte står i någon som helst motsats till de läsvana elevernas behov utan tvärtom också gynnar de duktiga läsarna.

Läsning i skolan är för mig guldkanten på läraryrket. Ett lyckat läsprojekt i skolan kan ge ringar på vattnet i flera år och på sikt göra att fler elever plötsligt läser "för egen maskin".

Mina strategier för att arbeta med pojkar och läsning:

1.Val av bok
Utgå från det som verkar vara viktigt för den aktuella elevgruppen just då och försök hitta en bok kring det temat. Välj gärna en bok med flera olika huvudrollsinnehavare så finns det flera olika karaktärer för dina elever att identifiera sig med. Har du inte så bra koll på vilka böcker som är aktuella nu? Ta hjälp av närmsta bibliotikarie eller surfa runt på någon av alla de bokbloggar som finns.

2. Skapa ett sammanhang kring läsningen
Vad i den aktuella boken kan du koppla till sådant ni arbetar med i andra ämnen eller aktuella samhällsfrågor? Hungerspelen är perfekt att läsa när du ska diskutera diktatur och demokrati, Flyga drake och Den osynliga flickan är på olika nivåer böcker som ger insikt i frågor kring Afghanistan och Alex Dogboy kan ge liv åt geografi-undervisningen kring Sydamerika. Många av de pojkar jag haft i mina klasser har tyckt att skönlitteraturen fått ett större värde om de kan lära och förstå något mer utöver berättelsen. Verklighetsbaserade böcker är ofta populära.

3. Skapa teasers
Plocka spännande citat mitt i boken och diskutera dem innan ni börjar läsa. Låt eleverna diskutera dem i grupp och resonera kring vilket sammanhang de är plockade ur. Gör en digital karta innan genom att skapa en site för boken där du lägger upp olika filmklipp, tidningsartiklar, citat, bilder, gåtor, frågor eller annat som går att koppla till innehållet i boken. Använd den digitala kartan till att skapa förförståelse, ligg före dina elever i läsningen så att du innan kan lägga upp sådant som fördjupar förståelsen. Fyll på efter hand med sådant som eleverna tycker passar ihop med innehållet.

4. Ge läsningen utrymme i skolan
Om du vill ha ALLA elever med dig är det enda sättet. Läs högt tillsammans i början av varje kapitel eller så länge eleverna vill. Be inte att de ska läsa klart hemma om ni inte blir färdiga med ett kapitel.

5. Arbeta med läsningen på många olika sätt
Skapa diskussionsfrågor, läsförståelseuppgifter, jobba med ordförståelse, "härma stilen", undersök den historiska kontexten, fånga beskrivningar, studera meningarnas grammatiska uppbyggnad... Visst, ibland måste en fantastisk berättelse bara få vara just det, men om du gör skönlitteraturen till ditt främsta läromedel så får den det utrymme den förtjänar.

6. Visa inte bara på målet, rita kartan!
I början när jag får en klass är det ofta så att flera av pojkarna har svårt att få fram vad de faktiskt kan i skrift. Deras analyser blir kortfattade och torftiga. Där krävs tålamod och tydliga instruktioner. "Skriv som du pratar när vi diskuterar boken" brukar jag säga. "Det går ju inte" tycker de först, men sakta brukar vi jobba oss framåt. "Kommer du ihåg den där tidningsartikeln du berättade om? Det är en jämförelse, den kan du använda när du skriver". Flickor är generellt sett mer vana att reflektera utifrån sig själva, pojkar brukar ha lättare att reflektera utifrån mer generella frågeställningar med samhällsanknytning. Låt dem göra det, så småningom kommer de att se sig själva som en del i den större kontexten.

onsdag 28 augusti 2013

Leave your comfort zone kids


Kan man verkligen avvara tre dyrbara veckor av vårterminen, mitt bland alla nationella prov, enbart för att stärka elevernas förmåga till att samarbeta och utmana sin egen comfort zone? Absolut, om du frågar mig. Det var precis vad vi gjorde några veckor i februari. Ante Runnquist brukar i sina föreläsningar prata om yta och djup, när det kommer till undervisning. Och jag skulle vilja använda mig av den terminologin när jag beskriver vårt projekt. På ytan var det en filmfestival, med biobiljetter och pokal att vinna. Visst fanns det också förmågor kopplade till ämnena att arbeta med, så som att skapa multimodala presentationer och berättarteknik, men på djupet handlade projektet om något annat. Dels ville vi splittra de väldigt tydliga grupperingar som vi upplevde i elevgruppen, dels ville vi få dem att se att spännande saker kan hända om man vågar bryta sina invanda mönster. Om vi dessutom kunde få elever att kliva fram och ta ansvar på olika sätt i processen skulle det vara en bonus.
Och visst, på ytan producerades det flera fantastiska filmer, och vi hade en gala där vi minglade, åt snacks och högtidligt delade ut olika priser. Eleverna var finklädda och glada.

Men den stora vinsten låg i de elever som för första gången arbetade i tre veckor tillsammans med kompisar de inte kände. Eller de som klev fram och axlade nya roller som diplomater, ledare, kreatörer eller inspiratörer i sina team. Roller de inte visste att de behärskade. Som trots motgångar och konflikter ändå drev sitt projekt vidare, och tillslut gick i mål. Och i den hacker space-anda som råder när sexton film-team ska ge varandra idéer kring redigering eller kamera-teknik. Ja, på galan prisades inte bara resultatet utan också processen.

Bilden ovan inledde hela projektet. Vi samlade våra 100 elever i arbetslaget kring bilden och berättade att detta kommer faktiskt att göra ont. För ni kommer att vara tvungna att växa och utvecklas som människor, och det är minsann inte någon walk in the park. Men oj, vad ni kommer ha glädje av det sen.

söndag 21 april 2013

You shall speak of thy failure, not just thy success

Vad innebär egentligen skolutveckling? Många av oss har i dagarna besökt eller föreläst på SETT-mässan, Sveriges största mässa för skolutveckling inom IT. Jag tror de allra flesta gick därifrån fyllda av inspiration och nya idéer att testa väl hemma igen. Drivkraften att dela med sig är stark i Skolsverige just nu och det utvidgade kollegiet spelar en allt större roll för många lärares utveckling och innovationskraft.

Jag var också en av dem som föreläste på mässan, för första gången ska väl tilläggas och tillsammans med min rektor Jannie. Vad var det som drev mig? En känsla av ansvar. En känsla av att det är viktigt att dela med sig av sina erfarenheter. Jag vill att skolutveckling ska vara en öppen historia som på sikt ska gagna alla barn och ungdomar.

På min skola, Vittra Telefonplan, har vi under de senaste två åren hamnat i det läget att vi varit tvungna att bedriva skolutveckling, vi har inte haft något val. Våra lärmiljöer är så speciella att det som normalt sett brukar fungera, plötsligt inte längre fungerade. Och vad gör människan när hen ställs inför svåra utmaningar? Jo, hen använder all sin innovationskraft för att övervinna dem, för att bättre anpassa sig till de nya omständigheterna. Kanske någonstans för att hen förstår att det finns ett syfte med förändringen, att det kommer att bli så mycket bättre sen, bara vi lyckas hitta verktyg för att förstå och bemästra de nya förutsättningarna. För barnen var inte svårigheterna att anpassa sig så stora, det blev svårt för dem eftersom vi vuxna hade svårare att ta till oss de nya förutsättningarna. Detta ledde i alla fall till en massa häftiga saker, och vi fick mycket uppmärksamhet i media, framförallt utomlands. Men vad som inte syntes var ju vägen dit, hur mycket det kostade oss att ta oss fram. Och som vi alla vet, "det är vägen som är mödan värd".

Lärmiljöer är ett hett diskussionämne, och vi på Vittra Telefonplan har ovärderliga erfarenheter att jobba in nya lärmiljöer. Vi har ett ansvar att berätta. Det är fantastiskt att ha fått växa så mycket i sin  yrkesroll som jag har gjort under min tid på Vittra Telefonplan. Det är tack vare, inte trots, att jag har tvingats till att vända upp och ner på allt jag tidigare tagit för givet. Idag vill jag inte gå tillbaka till ett traditionellt upplägg av skola och lärmiljöer, det känns helt otänkbart och emot allt vad skolutveckling står för.

Men jag vill inte heller att någon ska få för sig att nya lärmiljöer kommer funka bara för att de är nya. Det är människorna i lärmiljöerna som måste våga bli nya. Som måste våga släppa sina gamla föreställningar och våga trotsa känslan av att vara helt misslyckad. För det är ju så vi känner oss ibland när vi lär nytt, det är så vi ska känna. Jag tror också att vi lär oss av alla erfarenheter, både bra och dåliga. Om vi bara delar med oss av våra bra erfarenheter, så missar vi kanske 50% av all skolutveckling och då går det onödigt sakta.

Sen har jag i efterhand förstått att det är inte så man gör. Man ställer sig inte på en scen på Sveriges största skolmässa och berättar hur rädd man varit, hur misslyckad man känt sig. Men å andra sidan, för att våga göra det måste man vara ganska säker på att man också gjort bra saker. Responsen från många som lyssnade var att de kände sig lättade, bekräftade och energifyllda. De kände att vår berättelse gav dem kraft att gå tillbaka till sina egna innovativa och trilskande lärmiljöer och fortsätta kämpa, fortsätta utveckla. Mission completed för den här gången.

För er som inte är bekanta med Vittra Telefonplans lärmiljöer finns en video här:




onsdag 23 januari 2013

När lusten och nyfikenheten får styra - Om språkutveckling

Januari och magsjukevabb, kan ju få vem som helst att tycka att livet kunde ha varit roligare. Men när man har förmånen att vabba en sjuåring mitt i läs-och skrivprocessen händer det grejer.
Han sitter i soffan med paddan i högsta hugg och verkar vid gott mod, trots nattens kräkningar.
- Mamma, kolla det här spelet, jag vill egentligen inte spela, jag kände bara för att skriva mitt namn. Han visar mig hur han skrivit in sitt namn till avataren i spelet. Eftersom vi har begåvats med ett väldigt luststyrt barn, som precis lika gärna kan sätta sig på tvären, känner jag att det är läge att ta tillfället i akt.
- Kul, säger jag. Men om du är sugen på att skriva kan vi ju göra en bok istället.
- Hurdå? Frågar han.

Vi öppnar appen Storycreator, som är väldigt enkel och pedagogisk. Jag visar honom hur han kan fota en bild med appen och sedan hur han kan skriva ett ord till bilden under. Det tar bara ett par försök så är han igång, ivrigt sökande efter bilder att fota, för att sen koncentrerat ljuda sig fram till stavningen. Det går att rita bilder på fotona också, och runt ett sömndrucket foto på mig plitar han koncentrerat ner ett hjärta. En lustfylld stund av skrivträning, helt på hans villkor!



Här finns en beskrivning från skolappar.nu hur du använder appen.

Efter det vill han fortsätta med Story wheel, och vi gör två sagor tillsammans. Först Sagan om kärlek, och sedan Zagan om blixten. Redan när han ljudar ut ordet "saga" för andra gången tycker han att det är dags att experimentera lite med stavningen. Jag köper Z istället för S, men inte K istället för G i mitten av ordet... Jag vet, lite konservativt av mig men riktigt långt har vi inte kommit i läs och skrivprocessen ännu. Men med lite hjälp på traven av paddan har vi kommit en liten bit till på vägen.