måndag 9 maj 2016

Jag vill inte jobba på en "vanlig skola"

"Jag vill inte vara en vanlig fröken" sa min vän Linnea när vi föreläste tillsammans om lärmiljöer på SETT. Jag förstår precis vad hon menar, för jag vill inte jobba på en "vanlig skola". Redan nu hör jag protesterna komma, det finns inga "vanliga skolor" osv. Det är förvisso sant, men det finns väldigt många skolor som håller sig innanför normen för det som vi vanligen definierar som skola. Man har klassrum med bänkar i rader, scheman med olika ämnen i korta pass och fasta klasser baserade på ålder och i värsta fall finns också boendesegregation med i bilden (så var det i alla fall när jag gick i skolan). Och för mig är allt det där ointressant, jag vill inte stå ensam i ett fyrkantigt rum och stänga dörren och undervisa fragmentariskt två gånger i veckan om något som inte bildar en helhet för eleverna. Den enkla anledningen är att jag har provat att jobba med skola på ett annat sätt och sett vilka fördelar det har, både för lärare och elever. Jag har jobbat i en fantastisk skola med nytänkande pedagogik, flexibel organisation och innovativa lärmijöer. Att det inte var lätt från början har jag både pratat och skrivit om en massa gånger, så det orkar jag inte gå in på här, men samtidigt är det här min viktigaste lärdom:

När man provar något helt nytt så blir det ofta sämre innan det blir bättre. Att fortsätta göra saker på samma sätt kommer dock fortsätta leda till samma resultat. Vill man ha en förbättring måste man prova att göra något annorlunda. Det kan dock ta tid innan det önskade resultatet kommer, och därför ger många upp innan och missar därmed den potentiella förbättring som förändringen kan leda till. Men om man håller i och håller ut, testar och utvärderar, omprövar och hittar nya lösningar så kommer resultaten. Och då är det inte längre ett alternativ att gå tillbaka till det gamla. 

Därför vill jag inte jobba på en vanlig skola. Heja Glömstaskolan, Skapaskolan och alla andra som vågar utmana normen för vad vi definierar som skola!

Uppdatering: Att bryta normen för vad som definieras som skola betyder inte att strunta i styrdokument, forskning osv. Vi som verkar inom skolan är tjänstemän med ett tydligt uppdrag i läroplanen. Det finns dock olika sätt att göra detta på, läroplanen ger ganska stort utrymme för enskilda skolor och lärare forma en verksamhet som de tror på. Vi är inte alltid överens om vilket sätt som är det bästa, och min erfarenhet säger mig att det kan skilja sig åt mellan elever och elevgrupper vad som funkar bäst. Jag tror också att lärare är professionella nog att analysera och kritiskt granska sin egen praktik och se vad som ger resultat för de elever man har i klassrummet. Och göra ändringar om något inte fungerar som det är tänkt. Jag säger inte heller att mitt sätt är det bästa för alla, men att jag hittade ett sätt som fungerade för mig och mina elever.

OM du ändå vill veta vad vägen hit har handlat om är nästan vartenda inlägg på bloggen en ledtråd, men jag har bland annat pratat och skrivit om det här:

What if the school of tomorrow is already here?

UR: Bortom en dator per elev

You shall speak of thy failure, not just thy success

En lärande organisation att vara stolt över

Håll koll på dina digitala tidsmonster

Ropen skalla, 50-talets skola åter till alla



fredag 29 april 2016

EduSpaces - föreläsning på SETT 2016

På årets SETT-föreläsning hade jag sällskap av två fantastiska lärare; Linnea Sahlin från Slättgårdsskolan och Ingrid Palmqvist från Fjällenskolan som på ett modigt och innovativt sätt tagit sig an lärmiljön i sina klassrum. Vi pratade om skolans miljöer, och hur de behöver förändras i takt med att den pedagogiska praktiken förändras. Vi ser det som självklart att ett lärande i de praktisk-estetiska ämnena kräver andra miljöer än det traditionella klassrummet, men har inte på allvar börjat diskutera vad en digitaliserad undervisning ställer för krav på våra skolors miljöer. För digitaliserad undervisning ställer krav på den pedagogiska praktiken och elever som är vana att kommunicera, producera och interagera digitalt accepterar inte att vara åskådare i klassrummet. De vill vara en aktiv del i att skapa kunskap tillsammans med läraren, förmedlingspedagogik kommer snart inte vara ett alternativ. Därför kommer det traditionella klassrummet snart inte heller vara ett alternativ. Jag har haft förmånen att som lärare utmanas av extremt nytänkande miljöer, men också följa flera andra skolor på vägen som inspirerats av det extremt innovativa, men anpassat och förbättrat för att få det att fungera optimalt. Framförallt handlar det om att hitta de nya strukturerna och inse att en ny miljö kräver ett nytt sätt att tänka och förhålla sig till lärprocessen, för både lärare och elever.

Här hittar du våra slides från föreläsningen:



tisdag 5 april 2016

Håll koll på din digitala tidsmonster!



I dag lämnade Skolverket sitt förslag på nationell strategi för skolans digitalisering till Regeringen. Efterfrågat och efterlängtat av många, med en tydlig ambition att förbättra likvärdigheten kring digitaliseringen av svensk skola. Jag har sedan jag började som lärare 2003 haft förmånen att arbeta på skolor som satsat på IT, och därför haft möjligheten att lära mig på egen hand, begå många misstag men också försökt hitta lösningar och bra vägar framåt. Man kan säga att min "learning curve" har varit konstant. Så fort jag har tyckt mig bemästra något i den digitala världen så har nästa grej kommit och så har det börjat om igen. Med den skillnad att det blivit lättare och lättare med tiden eftersom digital kompetens går att träna upp som allt annat. Nästan som ett språk, ju mer du kan desto lättare att lära ännu mer...

Bildkälla
När jag 2011 började som lärare på en 1-1-skola fick jag den jobbiga insikten att pedagogiskt genomarbetad undervisning i kombination med en kreativ användning av digitala verktyg inte var tillräckligt för att jag skulle vara nöjd med elevernas utveckling. Eleverna var faktiskt väldigt glada och nöjda, men jag tyckte att de digitala tidsmonstren i form av spel, sociala medier och roliga klipp tog mer fokus från elevernas arbete än vad de själva verkade medvetna om. De tyckte att de bara "kollade lite". Idag vet vi att vårt attention-span sjunker som en följd av vårt uppkopplade liv och att vi behöver strategier för att hantera detta. Den som följer skoldebatten har inte kunnat undgå att många (inklusive ministrar) ser att ett förbud mot mobiltelefoner är ett utmärkt sätt att möta detta. Jag och många andra med mig ser istället att vi måste lära eleverna att hantera den digitala världen eftersom de med största sannolikhet (!) kommer att fortsätta vara uppkopplade även när de gått ut skolan.

Så här säger Katarina Lycken Rüter som är undervisningsråd på Skolverket i pressmeddelandet:

– Det tar tid att utveckla strategier på lokal nivå, både för att säkerställa infrastruktur och tillgång till digitala verktyg. Framför allt behövs tid för att utveckla personalens kompetens. Ett viktigt exempel är hur lärarna ska planera och genomföra undervisningen så att digitala hjälpmedel bidrar till elevernas lärande och inte stör och distraherar.

För mig och mina kollegor blev Blixtjakten ett sätt att planera och genomföra undervisningen så att eleverna blev medvetna som sina digitala tidstjuvar och istället kunde fokusera bättre på innehållet i lektionen och vilka förmågor de behövda utveckla. Som jag skrev om i mitt förra blogginlägg har Vinnova nu gett oss finansiering för att börja utveckla en digital variant av Blixtjakten. Den som  är nyfiken på att testa den analoga spelidén i sitt klassrum eller vill veta mer om den digitala utvecklingen är varmt välkommen att höra av sig eller läsa/lyssna mer i länkarna nedan!

http://www.blixtjakten.se/

http://spelifieralarande.se/blixtjakten/

Frida Monsén på TEDx 

Spela för att få bättre fokus i skolan - Tekniksafari (SR)

Den vilda jakten på drivkrafterna (Lärarnas nyheter)

De spelar med barnen (Computer Sweden)

Spel på schemat (UR Skolministeriet)

Skolsnack didaktik om spelifiering 


söndag 14 februari 2016

Nu kör vi: Blixtjakten får bidrag av Vinnova

Få saker är så inspirerande som att få utveckla och förverkliga idéer tillsammans med drivna och kreativa själar. Extra roligt brukar jag tycka att det är när människor från olika branscher och områden möts för att tillsammans vända och vrida på olika saker. Det finns såklart väldigt mycket som vi inom skolans värld kan lära av varandra, men genom att gå utanför min vanliga box får i alla fall jag ofta perspektiv som berikar och utvecklar mig. Ett exempel är Meet up för barnprogrammering som samlade människor från både skola och olika Tech-områden och ett annat att få föreläsa om digital läsning tillsammans med otroligt kunniga forskare som Maria Rasmusson. 

Därför känns det så spännande att Vinnova gett oss 700 000 i bidrag till att utveckla och digitalisera min idé Blixtjakten tillsammans med både forskare som Alva Appelgren och Matthias Svahn, och ett gäng grymt kompetenta människor från Tech-området som Stefan Kallin, Björn Engdahl, Malin Engdahl och Jan Hanika. Och självklart, Terese Raymond, frilanspedagog som definitivt varit en av dem som satt det Spelifierade lärandet på kartan i Sverige. Utöver det har vi både gamla och nya lärarkollegor med som på olika sätt kommer testa och utvärdera samt en viktig kompetenspartner i MTC Stiftelsen, så det känns som ett väldigt komplett gäng just nu.

Vad är då egentligen Blixtjakten?

2015 släppte OECD rapporten Skills for Social Progress. Där pekar man på behovet av ett ökat fokus på icke-kognitiva förmågor som exempelvis samarbete, mod, fokus och ansvar för att lyckas väl i skolan och samhället. Det är förmågor som finns som en självklar del i läroplanens kap 1och 2, men hur vi ska lära ut förmågorna har inte varit lika självklart. Det kräver pedagogisk eftertanke och ett nytt sätt att tänka kring lärande, där lika mycket fokus läggs på den faktiska processen kring lärandet som på resultatet i form av mål och kunskapskrav. Väl investerad tid eftersom det i slutändan visat sig gynna elevernas resultat visar bland annat Skolverkets rapport Betydelsen av ickekognitiva förmågor (2013).

Blixtjakten.se 

Redan i januari 2012 startade Terese Raymond en förstudie kring Spelifierat lärande med finansiering från Internetfonden för att undersöka på vilket sätt spelifiering skulle kunna användas för att synliggöra och mäta förmågor ur läroplanen. Jag var en av fyra processledare och utvecklade inom ramen för förstudien det analoga spelet Blixtjakten där skoldagen visualiseras som ett spel. Bakom Blixtjakten låg just behovet av att synliggöra icke-kognitiva förmågor som var kopplade till lärandet och som krävs för att eleverna skulle lyckas med den digitala pedagogiken, samtidigt som de kunde behålla fokus på det ämnesinnehåll som är centralt i kursplanerna. Vi ville tänja på gränserna för att utmana både eleverna och oss själva och vår pedagogik innehöll ofta skapande moment, ämnesövergripande inslag och projekt kopplade till verkligheten. Problemet var bara att vi tyckte att det blev för mycket fokus på formen och att vi var oroliga att inte få tillräckligt mycket djup i innehållet. Blixtjakten blev ett sätt att försöka få både och. Förstudien var framgångsrik och har uppmärksammats i såväl Computer Sweden, Utbildnings Radions Skolministeriet, SR:s Tekniksafari, Lärarnas nyheter och SVT:s Kulturnyheterna. I boken Surfplattan i undervisningen som lanserades i augusti 2015 på Natur och Kultur finns också ett helt avsnitt som beskriver metoden.

Blixtjakten är alltså en pedagogisk brygga som kommer från verkligheten som svar på ett reellt problem som jag vet att jag inte är ensam om. Vinnovas finansiering ger oss möjlighet att med Alvas hjälp titta på feedbacken/återkopplingen som spelmodellen ger eleverna på sitt eget lärande och att se på vilket sätt ett digitalt medium ytterligare kan stärka de spelifierade inslagen så att det blir mer lustfyllt för eleverna att utveckla förmågorna. 

Om du är nyfiken på att veta mer om Blixtjakten kan du kika in på vår hemsida: blixtjakten.se 

söndag 29 november 2015

Ropen skalla, 50-talets skola åter till alla!

Nästan så lyder rubriken på DN:s ledare 28/11. Andemeningen är densamma; skolan var bättre förr och som vanligt är det den omtalade flumskolan som har förstört allting. Vad flumskolan egentligen står för är fortfarande höljt i dunkel, men det brukar mumlas om lärare som tvingas backa och bli handledare åt sina elever som får arbeta och söka all kunskap på egen hand. Ofta vill traditionalister hävda att all progressiv pedagogik handlar om just det, att läraren degraderas från sin lärarroll och eleverna får fritt utrymme att skapa och vara kreativa utan att lära sig något viktigt ämnesinnehåll. 

Det som traditionalisterna missat är dock att den bilden inte är sann. Du hittar väldigt få (om ens några) lärare som arbetar på det sättet. Sen finns det mer eller mindre skickliga lärare, men detta avgörs oftast inte på om de väljer att stå vid katedern och föreläsa mycket eller har större inslag av elevaktivitet i sin undervisning. Det handlar snarare om hur de skapar relationer med eleverna, passionen för ämnet i kombination med pedagogisk skicklighet och hur trygga de är i sin ledarroll i klassrummet. Nästan samtliga av de skickligaste lärare jag haft förmånen att arbeta med under mina tolv år som lärare på tre olika skolor har också varit sådana som velat tänka nytt, varit nyfikna på elevernas värld och gett dem många olika möjligheter att utveckla läroplanens förmågor. 

Varför envisas vi då med att diskutera "huret"? Varför kan vi inte bara koncentrera oss på de delar som vi vet utmärker en skicklig lärare och koncentrera oss på dem? För att båda sidor, såväl traditionalister som nytänkare, ser på skolan ur ett större perspektiv och oroar sig för att skolans position i samhället inte längre är vad den bör vara. Skolan spottas på i medier, föräldrar tar sig allt större friheter att diktera villkoren för sina barns skolgång och inte ens lärarna själva känner stolthet över sig yrke. Så kan vi givetvis inte ha det, men vi är inte överens om hur vägen framåt ser ut. 

När ropen skalla 50-talets skola åter till alla så tänker man möjligen att om det bara blir disciplin och ordning igen, om läraren får vara en auktoritet och vi ger dem fler läxor så kommer skolans status att höjas igen. Det vore kanske logiskt om vi trodde att våra barn, födda på 2000-talet, skulle fungera optimalt i en sådan skola. Vi behöver inte backa ända till 50-talet. I DN:s ledare nämner man att slutet på 80-talet och början av 90-talet var den tid då Sverige enligt internationella mätningar och tester presterade bäst. Hoppsan, där hamnar vi mitt i min egen skolgång. Där svensk-lektioner med grammatik-stenciler och möjligen en lite uppsats om hösten höll på att ta död på mitt skrivintresse. Analysera lärde jag mig på högskolan och om min verbala sida hjälpte mig att höja något betyg var det inget jag fick reda på. Enbart provresultaten räknades. Visst, jag tror att den skola jag gick i var funktionell för mig och mina klasskamrater, och åtminstone delvis förberedde mig för vidare studier. Men jag skulle inte vilja att mina egna barn (7 och 10 år) fick samma skolgång. Helt enkelt av den enkla anledningen att det inte skulle vara tillräckligt för det samhälle som jag ser att de ska växa upp i. 

Jag är tacksam att de går i en skola där de får lära sig att ta eget ansvar, planera och förstå sitt eget lärande. Diskutera, analysera och skapa med hjälp av digitala verktyg. Där lärare samarbetar med varandra och uppmuntrar dem att se samband, där världen utanför får följa med in på lektionerna och där man på ett lekfullt sätt introducerar datalogiskt tänkade. Jag ser att de är så mycket mer allmänbildade och självständiga än vad jag och mina klasskamrater var. Dessutom läser de inte bara på svenska, utan på engelska också. Den nivå de har på sin engelska tror jag att jag uppnådde någon gång på högstadiet. Tack för det 2000-talets skola!

När jag tänker på vägen framåt, hur skolan ska kunna återupprätta sin tappade status, så tänker jag på en skola i samklang med den tid vi lever i. Där skickliga lärare vill arbeta eftersom det är en arbetsplats som sjuder av bildning, kreativitet och gemenskap. Där eleverna har tillgång till den typ av verktyg som vi vuxna har på en modern arbetsplats och får lära sig att använda dem både kritiskt och kreativt. Där lokalerna är attraktiva och utformade för många olika typer av aktiviteter. Där jante-lagen inte gäller, utan lärare uppmuntras att vara innovativa och testa nya lösningar, helst i sällskap med forskare som följer processen. Man har ett utvecklat systematiskt kvalitetsarbete, men det finns alltid utrymme för att tänka nytt. Många har också uppdrag utanför skolan för att fortsätta vässa sin kompetens och inte tappa kontakten med samhället runt om. 

Nå, jag respekterar att vi inte alltid förstår varandra i skoldebatten, men medan vi fortsätter käbbla sjunker skolan djupare ner i sin egen kris. Vem ska arbeta i 2000-talets skola? 



söndag 1 november 2015

Presentation SETTSyd 2015

I år gick SETTSyd av stapeln för första gången, och jag hade den stora förmånen att få prata om skolutveckling i fullsatt sal på Malmö-mässan. Jag tar verkligen med mig den fina stämning och energi som jag upplevde under de två dagarna på mässan, både i form av feedback på min föreläsning, spontana samtal och föreläsningar jag själv besökte. Nu lite bättre rustad för höstens andra halvlek :)

Innehållet var på samma tema som min föreläsning på SETT i Stockholm, men eftersom jag har svårt att göra saker på samma sätt allt för många gånger hade jag ändrat upplägg och innehåll något. Mer fokus på digital läsförståelse och en förflyttning från mina personliga erfarenheter som lärare på Vittra Telefonplan till den resa vi gör tillsammans på Fjällenskolan med att planera och arbeta utifrån 21st century skills, integrera digital kompetens och att utforska den fysiska lärmiljöns betydelse.






onsdag 1 juli 2015

Digital skolutveckling pågår! - En årskrönika

För ungefär ett år sedan gick jag på min nya tjänst som digital utvecklingsledare på Fjällenskolan. Jag fick ett övergripande uppdrag: Lyft skolans digitala utveckling
Nu är det slutet av juni. Lärare och elever har gått på sommarlov och vi i skolledningen håller som bäst på att knyta ihop säcken. Jag scrollar igenom arbetslagens gemensamma utvärderingar, ämnesutvärderingar och elevutvärderingar.


Det som slår mig, och som för mig både glad och stolt, är att den digitala utvecklingen lyfts fram som en framgångsfaktor av både lärare som elever!


Man vill i hög grad koppla den digitala utvecklingen till såväl goda resultat som lust och motivation till arbetet! Det framgår också av utvärderingarna att eleverna tycker att lärarna på skolan är duktiga på att planera lektionerna så att de verkligen får möjlighet att använda och utnyttja kraften i de digitala verktygen, inte bara genom att söka information eller skriva texter, utan också arbeta multimodalt och testa olika program för att fördjupa sin kunskap kopplat till de olika ämnena.


En sak är säker; det krävs massor av utvecklingsbenägna människor på flera olika nivåer för att få till en positiv digital utveckling på en skola. Det behöves en modig rektor som liksom min chef vågar satsa på en tjänst som är helt kopplad till just den digitala utvecklingen och har möjlighet att driva den med full kraft. Jag har också haft två fantastiska bollplank i skolans biträdande rektorer som bidragit med viktiga perspektiv från sina verksamheter och skapat förutsättningar i organisationen. Centralt har jag haft ett stort stöd i biträdande skolchefen som, trots att vi inte alltid tyckt lika, har försökt se just vår skolas behov och hjälpt till att driva igenom beslut centralt som hon har sett gynnat fler skolor. Att det finns en chef på högre nivå som också brinner för skolans IT-utveckling har i många frågor varit avgörande. Även andra centrala funktioner som IT-chef, IKT-strateg och kommunens IT-pedagog har varit villiga att lyssna och föra dialog kring frågor som för oss varit avgörande. Nätverk i form av engagerade pedagoger på andra skolor har gjort att jag känt mig mindre ensam i mina ambitioner och administrativ personal kopplat både till IT och skolan i helhet har hela tiden varit intresserade och bidragit med en enorm kompetens. Pedagogerna på Fjällenskolan har med sin nyfikenhet och sitt driv gjort hela projektet meningsfullt. Jag har sett att det hela tiden funnits förutsättningar att göra något fantastiskt av vår IT-satsning! Sist, men inte minst, har ju hela mitt utvidgade närverk av före detta kollegor och människor jag träffat via sociala medier eller andra mötesplatser varit oerhört betydelsefulla, både som bollplank och för att ge perspektiv utifrån.


Så, vad har min roll som digital utvecklingsledare varit egentligen? Eftersom det inte fanns någon färdig beskrivning för tjänsten när jag började, utan jag har skapat den vart eftersom ska jag försöka beskriva mitt arbete kopplat till olika roller och funktioner inom skolans värld:


Pedagogerna
  • Omvärldsbevakat och läst relevant forskning inom området skolans digitalisering och delat med mig av detta i olika forum som APT och gemensamma digitala plattformar.
  • Rekommenderat artiklar och länkar för dem som velat fördjupa sig vidare på egen hand.
  • Fungerat som pedagogisk handledare och bollplank för dem som vill testa nya undervisningsmetoder kopplat till forskningen och de digitala verktygen.
  • Gett förslag på hur deras idéer kunnat förverkligas med hjälp av olika program etc. och vid behov funnits med som stöd i klassen när de för första gången testat sina idéer.
  • Lyft fram behovet av att införa digital kompetens som en självklar del av undervisningen och testat olika upplägg för det tillsammans med några lärare
  • Spridit goda exempel inom verksamheten genom att starta en Facebook-sida och en IKT-blogg där jag lagt ut färdiga exempel, foton och länkar från det digitala arbete som pågått i skolans alla hörn. Under året har fler blivit aktiva på sidan och lagt ut innehåll från den egna verksamheten. Många säger att detta varit viktigt för dem eftersom det skapar en känsla av stolthet, både över skolan i stort och den egna praktiken.
  • Funnits med på ämneskonferenser och tillsammans med lärarna diskuterat på vilket sätt deras ämnen kan gynnas av digitaliseringen och vilka verktyg vi kan använda. 
  • Introducerat digitala läromedel och varit lärarnas support kring detta.
  • Handlett lärare på lågstadiet i hur de kan använda iPads för att underlätta för elever i behov av särskilt stöd.
  • Introducerat iPads i Fritidsverksamheten och haft utbildning kopplat till detta
  • Haft regelbundna möten med förskolans egen IT-utvecklare, vilket ledde till att hon sedan hade en egen föreläsning på SETT-mässan och berättade om förskolans arbete med programmering.



Eleverna
  • Tittat på behoven och vilken digital kompetens eleverna behöver för att lyckas med sitt skolarbete och haft en utbildning för åk 6 kring digital kompetens
  • Haft Elevens val i programmering för 60 elever på högstadiet. Trots att jag egentligen kan förhållandevis lite om programmering själv, men via kontakter, resurser på nätet och elevernas egen drivkraft kom de flesta igång ändå.
  • Peppat och lyft fram elevernas arbete och uppmuntrat dem att dela med sig via våra olika kommunikationskanaler.
  • Fungerat som en extra resurs i klassrummet när jag arbetat tillsammans med deras lärare



Skolledningen
  • Ansvarat för nya avtal kopplat till digitaliseringen och samverkat med leverantörer och kommunens centrala funktioner kopplat till detta. Det har bland annat lett till ett nytt data/IT-avtal med skolans behov i fokus istället för förvaltning och administration.
  • Jag har tittat på lösningar för hantering av digitala enheter och samverkat med kommunen kring detta
  • Tagit fram skolans lokala IT-handlingsplan och följt upp och utvärderat den för att hitta en fortsatt riktning framåt under nästa läsår
  • Skött skolans kommunikationskanaler och lyft fram positiva exempel från verksamheten för att stärka skolans möjligheter att rekrytera kompetent och driven personal
  • Nätverkat med andra skolor, företag och organisationer som på olika sätt kunnat ge input till vår verksamhet
  • Representerat och lyft fram skolan på konferenser och mässor
  • Varit drivande i skolans Visions-arbete genom att omvärldsbevaka och planera för gemensamma dagar och workshops.
  • Drivit ett EU-projekt tillsammans med elever och lärare för att utveckla skolans lärmiljöer i linje med de förändrade pedagogiska metoder som utvecklats under året. Det har resulterat i ett test-klassrum med ett helt annat upplägg än skolans i övrigt väldigt traditionella klassrum och är en del av lärmiljöprojektet EduSpaces.
  • Varit en del av det systematiska kvalitetsarbetet med fokus på utveckling och digitala processer
  • Varit en del av rekrytering av nya medarbetare
  • Jag har varit en del av föräldrasamverkan genom att delta på föräldraråd och svara på frågor och informera om relevant forskning kopplat till deras funderingar, t.ex. digital läsning.



Förvaltning
  • Via kommunens centrala IT-nätverk drivit ett utvecklingsarbete kopplat till digital kompetens som resulterat i en digital kursplan och den kollegiala siten http://digitaliskolan.se som kommer fungera som en grund för lärare i kommunen som vill utveckla sin digitala pedagogik.
  • Det data/IT-avtal för skolan som vi på Fjällenskolan nu pilotkör har gjorts möjligt även för andra skolor använda.
  • Representerat kommunens grundskolor och deras behov vid upphandling av ny lärportal för kommunen
  • Varit bollplank för andra rektorer i kommunen kring skola och digitalisering
  • Drivit en process för att få möjlighet att implementera GAFE i kommunens skolor
  • Tillsammans med biträdande skolchef uppdaterat för-och grundskolors IT-handlingsplan
  • Representerat kommunen på Framtidens lärande



Så om detta är backspegeln, vad är det som händer framåt i tiden? Nästa läsår kommer framförallt att handla om att systematisera det vi påbörjat under året, så att den digitala kompetensen blir en självklar del av vardagen för lärare och elever. Eftersom många redan är enormt kreativa i sitt sätt att använda och skapa med digitala verktyg ser jag informationskunnigheten och digitala lässtrategier som det område med störst behov av utveckling. Vi kommer också att ha förmånen att ha forskning kopplat till vårt digitala utvecklingsarbete, vilket ska bli otroligt spännande!